Såhär märklig process har jag nog aldrig varit med om.. visste att det inte skulle bli någon vintermålning (ljumma höstdagar ute)..först kände jag mig sugen på att måla av middagsmaten (köttbullar m tillbehör o dukning), men nää, så skulle det inte bli :-) Jag blev i stället sen sugen på att titta i bokhyllan, och hittade en bok jag älskat en gång i tiden "Den långa flykten" av Richard Adams. Mindes att kaninerna skulle gå på "silfly" (tror jag) när de skulle ut och äta. Blev lockad att rita av typsnittet på rubriken.
Sen tänkte jag på att vi människor har flytt från oss själva såå länge nu.. och att vi är på väg mot ett paradigmskifte, där vi tydligare blir medvetna om vilka vi verkligen är (spännande .. härligt).. och att alla de svåra känslorna bara har tillhört illusionen om vilka vi trodde vi var.
Nu kommer jag inte ihåg boken så bra, men flytten blev nog något av en illusion för kaninerna med.. det hände mycket på färden.
Bilden ville måla sig såhär, med de smärtsamma känslorna i ett bortflyende moln över de obegripande och delvis ointresserade kaninernas huvud. Några skor, (oanvända) från några som levt i illusionen - och haft så brått att springa ifrån allt svårt, så de inte hann få de på sig - har trillat ner från molnet, och kan ju alltid komma till nån nytta.. Färgsättningen kändes skön till motivet och kaninernas stämning (förvirrad, lite diffus, likgiltig.. och så ett viktigt ord till som jag har på tungan, men inte kommer på just nu :-) .. typ "vad har hänt människorna egentligen".. det har blivit jättebra, men det har inte börjat märkas än..), liksom det lite "hafsiga" sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar