17:1 Gycklande dubbelnatur

Här kände jag för att vara lite lekfull, men det som absolut inte ville komma med på bilden var den rent bedårande djupvioletta färgen som nu i stället ser blå ut, och ju inte alls ger samma läckra effekt. Men så kan det vara :-) Direkt när jag målat dit hårsnagget så ångrade jag mig.. det blev lite för tätt.. men eftersom det svarta är målat med tusch (resten acryl) så blev det inte så bra att måla över - ja, han ville väl inte se nästan kal ut kan tänka..
Känns ett litet stänk av Venedig här också.. i synnerhet hos den högra (Ville Vässla goes 3-400 år bakåt) delen.
"Snagget" är den mer burdusa men ändå lentungande personligheten.. och hö den mer lismande och tjuvaktige.

17:2 En blänkarevariant

16:1 Gwyneth - what´s happening..

Så fort jag målat dit munnen så framträdde Gwynet Paltrow, fast i lite obestämbar yngre, kanske barn.. madonnaålder dock :-) (Ja, vilken ålder nu det är :-))
Och jag vet i ärlighetens namn inte vad som händer henne.. och det tror jag inte hon heller riktigt vet el förstår. Känner att hon har någon slags avgörande kontakt med en dimension längre bort i alla fall.
Hon kommer att bli varse vad det lider.. och det är nånting stort.. och vackert.
Målad i acryl.

16:2 Närmare

Jaa, hon förnimmer något som ingen annan vet ännu. Är riktigt nyfiken.. får nå henne när hon kommer ur sitt drömlika tillstånd.

15:1 Harlequin Venezia

Åhh.. jag Ääälskade att göra denna!! Den ville fram i snabba, men ändå lugna penseldrag. Ja, Guud så njutbart det var med denna skapelse!
Jag blev inspirerad av min själsfrände, konstnären Paul Klee, men sen flöt det på från mitt eget sinne. Den känns så sval och enkel (till skillnad mot den mer varmblodoga och frodiga målningen här nedanför :-))
Målad i acryl - börjar gilla det mer och mer märker jag.

15:2 I lite annat ljus

14:1 Min älskade väntar vårt barn (1974)

Så himla rolig denna var att göra!! Underbart att använda så klara och starka färger och få fokusera på känslan i första hand. Blev så inspirerad av lekfullheten och färgglädjen i många expressionistiska verk, men i just denna har jag inte tänkt på någon specifik konstnär (mer än mig själv ;-) )
Känner mig in i den stolta blivande pappans perspektiv, som ser sin kvinna bli rundare och vackrare för varje dag, och fantiserar om hur det lilla underverket har det därinne.
Han känner ett stänk av skräckblandad förtjusning också, som man kan få en glimt av om man studerar "tänderna" i hennes breda leende i ansiktsbilden. (För mig blev det en vag oroskänsla i magen när jag fokuserade på hennes mun). Själv är hon fridfull och glad.. men det häftiga är att när han målar så överför han omedvetet Sin sinnestämning på bilden.
Målningen är gjord i acryl.. och jisses så fort det torkar!! Är både för- och nackdelar med det. Största nackdelen är väl att så fort man tar en minipaus, så har färgen på paletten stelnat. Men på själva duken går det ju utmärkt att lägga lager på lager snabbt.. och det är ju lite kul :-)
Också lättsamt och roligt att inte måla så helt perfekta proportioner på alla kroppsdelar som t ex benen (automatiskt upplever han att det nog kan vara vingligt i benen, så då gör han det ena smalare än det eg är) - det expressionistiska sättet är härligt lekfullt och befriande :-)
En rolig sak var att jag inte alls tänkte göra henne gravid (hmm.. som det låter :-D), men hon ville vara det.. och då ville jag inte säga nej förstås :-)
(Samma sak hände ju med den mediterande kvinnan någon bild härunder .. lustigt .. Jag har inte alls några som helst planer på att bli gravid mer - men kanske något annat håller på att födas..)

14:2 Livet är Sagolikt

Hon blev ganska 70-talig, och det är härligt, för jag Ääälskar den perioden :-D (Det är Inte jag, Ylva, som är "Jaget" här dock :-))

14:3 Bostad i denna Gudomliga kropp

Här råder ingen tvekan - 100% 70-tal ;-D

14:4 I lite varmare ljus

14:5 I lite kallare ljus - men lika glad

14:6 Bebis möter kallare belysning

14:7 Många bilder blir det :-)

13:1 Den långa flykten... blev en illusion

Såhär märklig process har jag nog aldrig varit med om.. visste att det inte skulle bli någon vintermålning (ljumma höstdagar ute)..först kände jag mig sugen på att måla av middagsmaten (köttbullar m tillbehör o dukning), men nää, så skulle det inte bli :-)
Jag blev i stället sen sugen på att titta i bokhyllan, och hittade en bok jag älskat en gång i tiden "Den långa flykten" av Richard Adams. Mindes att kaninerna skulle gå på "silfly" (tror jag) när de skulle ut och äta. Blev lockad att rita av typsnittet på rubriken.
Sen tänkte jag på att vi människor har flytt från oss själva såå länge nu.. och att vi är på väg mot ett paradigmskifte, där vi tydligare blir medvetna om vilka vi verkligen är (spännande .. härligt).. och att alla de svåra känslorna bara har tillhört illusionen om vilka vi trodde vi var.
Nu kommer jag inte ihåg boken så bra, men flytten blev nog något av en illusion för kaninerna med.. det hände mycket på färden.
Bilden ville måla sig såhär, med de smärtsamma känslorna i ett bortflyende moln över de obegripande och delvis ointresserade kaninernas huvud. Några skor, (oanvända) från några som levt i illusionen - och haft så brått att springa ifrån allt svårt, så de inte hann få de på sig - har trillat ner från molnet, och kan ju alltid komma till nån nytta.. Färgsättningen kändes skön till motivet och kaninernas stämning (förvirrad, lite diffus, likgiltig.. och så ett viktigt ord till som jag har på tungan, men inte kommer på just nu :-) .. typ "vad har hänt människorna egentligen".. det har blivit jättebra, men det har inte börjat märkas än..), liksom det lite "hafsiga" sättet.

13:2 Lite mer ljus på

Här skriver jag inte mer.. blev så mycket till den första bilden :-)

12:1 Känn din kärlek, kraft och frid

Detta året har skolan ett tema: "Hållbar utveckling" och vi har fått i uppgift att göra en målning på just detta tema.
Med denna rofyllda kvinna vill jag visa på vår längtan (mer el mindre tydlig för oss) efter att få lära känna den kärleksfulla, fridfulla, kraftfulla, trygga, empatiska, energifyllda person vi alla innerst inne är.. och ju mer vi vågar och vill möta oss själva på djupet - bortom alla rädslor och begränsningar - desto starkare kommer vi att sända ut vår kärleksenergi till varandra, vår jord och allt som lever och växer.. och denna utveckling blir rent gudomligt hållbar... Vi Vill bara göra goda saker mot Allt och Alla

12:2 Maria i nutid

Här är hon i en lite annan belysning (jag testar mig fram ). Hon var först inte tänkt att bli gravid.. men ..hon blev det under tiden :-) , som en lite modernare Jesu Moder känner jag..

12:3 Lite annan vinkel och belysning

Här är hon i ett lite annat ljus.. hon är målad i barnvattenfärg.. älskar den färgen